almaisabella

När studenten var över kändes det som att man varigt med om den största emotionella påfrästningen någonsin. Nu klarar man allt, inget kan vara så svårt som att se alla sina vänner försvinna hem i morgonsolen. Men någonstans visste jag att det kom den dagen då man inte bara skulle skiljas från sina vänner, utan från de personer som man kallar familj. Lite naiv har man allt varigt när man alla de gånger lovat " Vi kommer aldrig skiljas". Jag börjar mer tro på frasen " Vi kommer alltid vara vänner"
Idag slog det mig! HÅRT! Anna du skall flytta...
Klart att vi kommer köra sönder bilen så mycket som vi kommer åka till Jönköping nu, men det är inte samma sak.
Tänk på alla mysiga kvällar med Hemmakväll  och roadtrips, eller bara en cigg nere vid havet. Promenader i solnedgången, eller världens röj på Thyco. Alla skratt och alla gånger vi funnits där för varandra.
Trode inte det skulle vara så svårt, men sanningen är den att du kommer vara sjukt saknad.
För mig är du en stor sol i vardagen.

Älskar dig!

Kolla in Päras student skylt i bakgrunden på denna bilden!
Du är ju bara helt underbar.

Här kommer en målning made by AlmaIsabella

Jag hade den mest konstiga drömen inatt, men inte lika konstig som den va läskig. Läskig för att den i grunden faktiskt var verklighet.
Allt började för massor med år sedan, när en del trädrötter korsade väg. Först hittade de en eller två andra rötter att binda sig med, men med lite tid skulle de alla finna varandra, där under marken. Snart började rötterna jobba tillsammans på sin färd upp genom marken, och en dag såg de solljus. Från den dagen har vi tillsammans jobbat på att bilda vår eget träd. Vi har hjälpt varandra när vi första gången skulle växa blad, och tillsammans har vi hållt samman när vi sakta men säkert tappade våra blad. Ibland har vi råkat ut för elaka stormar, men vi stod alltid kvar när solen tittade fram. Klart att vi tappade en del småkvistar här och där... men är inte det livet så säg.
Men denna höst kommer allt inte vara som vanligt. Denna höst kommer vi alla lämna vårt träd, det som varigt vårt skydd och vår kärlek i så många år. Och jag är säker på att vi alla komer bidra till många vackra träd i framtiden.