Anna...
När studenten var över kändes det som att man varigt med om den största emotionella påfrästningen någonsin. Nu klarar man allt, inget kan vara så svårt som att se alla sina vänner försvinna hem i morgonsolen. Men någonstans visste jag att det kom den dagen då man inte bara skulle skiljas från sina vänner, utan från de personer som man kallar familj. Lite naiv har man allt varigt när man alla de gånger lovat " Vi kommer aldrig skiljas". Jag börjar mer tro på frasen " Vi kommer alltid vara vänner"
Idag slog det mig! HÅRT! Anna du skall flytta...
Klart att vi kommer köra sönder bilen så mycket som vi kommer åka till Jönköping nu, men det är inte samma sak.
Tänk på alla mysiga kvällar med Hemmakväll och roadtrips, eller bara en cigg nere vid havet. Promenader i solnedgången, eller världens röj på Thyco. Alla skratt och alla gånger vi funnits där för varandra.
Trode inte det skulle vara så svårt, men sanningen är den att du kommer vara sjukt saknad.
För mig är du en stor sol i vardagen. 
Älskar dig!
amen vad rart Alma:)
